Exam Success: Why “Helping” Fails Kids

  1. 【English Version】
  2. 【Résumé en français】
  3. 【日本語要約】
  4. 【简体中文摘要】
  5. 【한국어 요약】
  6. 【Türkçe versiyon】
  7. 【Deutsche Zusammenfassung】
  8. 【Versión en español】
  9. 【Nederlandse versie】
  10. 【Suomenkielinen yhteenveto】
  11. 【Svensk version】
  12. 【हिंदी सारांश】
  13. 【தமிழ் பதிப்பு】
  14. 【Toleo la Kiswahili】

【English Version】

(Cruel Truth: The “Unsuitable Child” is Created by the Parent)

Introduction: The Myth of the “Unsuitable” Child In the competitive world of junior high school entrance exams, there is a pervasive urban legend that whispers: “Some children are just not suited for exams.” Parents often lament, “My child is too restless,” or conversely, rejoice, “My child is mature for their age.” However, let’s be clear: There is no such thing as a child who is inherently “unsuited” for entrance exams. Every child possesses the potential to ignite their engine of curiosity and run towards a goal, provided they are in the right environment. So why do we see so many children in cram schools looking listless, resorting to cheating, or studying solely to avoid their parents’ wrath? The culprit is not the child’s genes or personality. Ironically, it is the parent’s “love”—a toxic over-involvement stemming from the belief that “exams are the parent’s responsibility.”

1. The Common Traits of “Failing” Kids Are Man-Made Let’s look at the characteristics often cited in “how-to” books as signs of a child unsuited for exams. 1⃣ Lack of Autonomy: They study only to avoid anger or seek praise, with no personal motivation. 2⃣ Mental Immaturity: They struggle to grasp abstract concepts. 3⃣ Externalizing Blame: They blame the cram school or teachers for poor grades. 4⃣ Fear of Failure (Perfectionism): They are so afraid of making mistakes that they stop thinking altogether. If this sounds like your child, do not despair. These are not innate traits. They are “survival strategies” the child has developed to adapt to an environment of parental over-interference.

2. The More You Manage, the More Your Child Becomes a “Guest” It is often said that parents should act as “managers,” organizing desks and schedules so children can focus on studying. While this might boost efficiency and test scores in the short term, it has a fatal flaw. 1⃣ The “Tour Guest” Syndrome: If you act as a perfect travel agent, planning every minute, your child becomes a passive tourist. If the bus is late, they complain to the guide (you). If the scenery is boring, they blame the tour company (the cram school). This is the root of “other-blame” thinking. 2⃣ Loss of Ownership: How can a child feel ownership of their journey when they are told exactly what to do and when? A child with a “customer” mindset cannot survive the adventurous and harsh competition of entrance exams. 3⃣ Fear of Stumbling: By removing all obstacles, you deprive your child of the experience of falling and getting back up. This fosters a rigid mindset that fears any failure, destroying the courage to tackle unknown problems.

3. The “90% Parent” Rule is a Lie The industry often claims that “success is 90% up to the parent.” This is a dangerous lie. The true traits of successful candidates—viewing the exam as their own, having a competitive spirit, and questioning the world—are born only from freedom and margins. 1⃣ The Power of “Benign Neglect”: If you want your child to succeed, stop managing and start “neglecting.” Let them fail. Let them slack off and see their grades drop. 2⃣ Realization through Pain: Only when a child realizes, “If I don’t do this myself, I’m in trouble,” will they grab the steering wheel. In that moment, the “unsuitable” child transforms into a self-driven student.

Conclusion: The Parent’s Job is the Courage to Watch If you intervene with a schedule every time your child loses focus, you are training them to wait for instructions. Even if such a child passes a top school through your management, they will struggle in society. The conclusion is simple: Everyone is suited for entrance exams, as long as parents don’t get in the way. The most difficult task for a parent is not to manage, but to have the courage to stand back and trust.

【Résumé en français】

(La vérité cruelle : L’enfant “inapte” est une création des parents)

Introduction : Le mythe de l’enfant inapte Dans le monde des examens d’entrée au collège, une légende urbaine circule : “Il y a des enfants faits pour les études et d’autres non”. C’est faux. L’enfant “inapte” n’existe pas. Chaque enfant a le potentiel de réussir si l’environnement est adéquat. Le vrai coupable de l’échec n’est pas la génétique de l’enfant, mais l’interférence toxique des parents, souvent déguisée en amour.

1. Les traits de l’échec sont fabriqués Les caractéristiques des enfants qui échouent ne sont pas innées, mais acquises pour survivre à la surprotection parentale : 1⃣ Manque d’autonomie : Ils étudient pour éviter les réprimandes, sans motivation personnelle. 2⃣ Rejet de la faute : “C’est la faute du prof” est une défense classique. 3⃣ Peur de l’échec : Le perfectionnisme paralyse leur pensée.

2. Le parent “Manager” crée l’enfant “Client” On conseille souvent aux parents de gérer l’emploi du temps de l’enfant. C’est une erreur fatale à long terme. 1⃣ Syndrome du touriste : Si vous organisez tout comme une agence de voyage, l’enfant devient un simple passager. Si le bus est en retard, il se plaint au guide (vous). Il ne prend jamais le volant. 2⃣ Perte de responsabilité : Un enfant traité comme un “client” ne développera jamais la résilience nécessaire pour la compétition.

3. Le mensonge des “90% parents” On dit que la réussite dépend à 90% des parents. Au contraire, la réussite nécessite de la “négligence bienveillante”. 1⃣ Laissez-les échouer : Il faut qu’ils tombent et qu’ils voient leurs notes chuter. 2⃣ Prise de conscience : Ce n’est qu’en ressentant la douleur de l’échec qu’ils décideront de prendre les commandes de leur propre vie.

Conclusion : Le courage d’observer Le travail du parent n’est pas de gérer, mais d’avoir le courage de ne pas intervenir. Tous les enfants sont aptes aux études, tant que les parents ne font pas obstacle à leur autonomie.

【日本語要約】

(残酷な真実 ― 「向いていない子」は親が作っている)

はじめに:「向いていない子」なんていない 中学受験において「向いていない子」など存在しません。無気力やカンニングに走る子の原因は、遺伝子ではなく親の過干渉です。

1. 成績が伸びない子の共通点は「親の作品」 「主体性がない」「他責思考」「失敗を恐れる」といった特徴は、過干渉な親に適応するための子どもの生存戦略です。

2. 親がマネージャーになると、子は「客」になる 1⃣ ツアー客化: 親が完璧に管理すると、子は「ただ乗っているだけの客」になります。うまくいかないとガイド(親)や旅行会社(塾)のせいにする「他責思考」が育ちます。 2⃣ 自立の芽を摘む: 転ばぬ先の杖をつきすぎると、子は未知の問題に挑む勇気を失い、指示待ちロボットになります。

3. 「親が9割」は大嘘。必要なのは「放置」 合格に必要なのは管理ではなく、適度な放置です。 1⃣ 失敗の推奨: サボって成績が落ちる痛みを経験させてください。 2⃣ 自走のスイッチ: 「自分でやらないとマズい」と肌で感じた瞬間、子は自走し始めます。

結論:親の仕事は「見守る勇気」 親の役割は管理することではなく、愛ある「邪魔」をやめることです。親さえ邪魔をしなければ、全員が中学受験に向いています。

【简体中文摘要】

(残酷的真相:“不适合考试的孩子”是父母制造的)

引言:根本没有“不适合”的孩子 在小升初考试中,所谓的“不适合考试的孩子”其实并不存在。孩子表现出的无力感或作弊行为,并非由于基因,而是源于父母的过度干涉。

1. 成绩不好的孩子是“父母的作品” “缺乏自主性”、“推卸责任”、“由于完美主义而害怕失败”等特征,都是孩子为了适应过度干涉的父母而采取的生存策略。

2. 父母越是当“经理”,孩子越是成“客人” 1⃣ 游客心态: 如果父母像旅行社一样安排好一切,孩子就会变成“游客”。一旦不顺心,就会责怪导游(父母)或旅行社(补习班)。 2⃣ 扼杀自立: 过度的帮助剥夺了孩子跌倒的经验,使他们变成等待指令的机器人。

3. “拼爹妈”是谎言,需要的是“放手” 合格所需的不是管理,而是适度的“放置”。 1⃣ 允许失败: 让孩子体验偷懒导致成绩下降的痛苦。 2⃣ 自觉的觉醒: 只有切身感到“不自己做就不行”时,孩子才会开始自我驱动。

结论:父母的工作是拥有“旁观的勇气” 父母的角色不是管理,而是停止以爱为名的“干扰”。只要父母不碍事,每个孩子都适合考试。

【한국어 요약】

(잔혹한 진실: ‘적성에 안 맞는 아이’는 부모가 만든다)

서론: ‘적성에 안 맞는 아이’란 없다 중학 입시에서 ‘공부에 안 맞는 아이’는 존재하지 않습니다. 무기력하거나 커닝을 하는 아이의 원인은 유전자가 아니라 부모의 과잉 간섭입니다.

1. 성적이 안 오르는 아이는 ‘부모의 작품’ ‘주체성 부족’, ‘남 탓하기’, ‘실패에 대한 두려움’ 같은 특징은 과잉 간섭하는 부모에게 적응하기 위한 아이의 생존 전략일 뿐입니다.

2. 부모가 매니저가 될수록 아이는 ‘손님’이 된다 1⃣ 관광객화: 부모가 완벽하게 스케줄을 관리하면 아이는 ‘그저 타고 있는 승객’이 됩니다. 일이 잘 안 풀리면 가이드(부모)나 여행사(학원) 탓을 하게 됩니다. 2⃣ 자립의 싹을 자른다: 실패하지 않도록 미리 손을 쓰면, 아이는 넘어지는 경험을 뺏기고 지시만 기다리는 로봇이 됩니다.

3. ‘입시는 부모 몫’은 거짓말. 필요한 것은 ‘방치’ 합격에 필요한 것은 관리가 아니라 적당한 ‘방치’입니다. 1⃣ 실패 권장: 게으름을 피우다 성적이 떨어지는 아픔을 겪게 해야 합니다. 2⃣ 자주성 회복: “내가 안 하면 큰일 나겠구나”라고 피부로 느낄 때 비로소 아이는 스스로 달리기 시작합니다.

결론: 부모의 역할은 ‘지켜볼 용기’ 부모의 할 일은 관리하는 것이 아니라, 사랑이라는 이름의 ‘방해’를 멈추는 것입니다. 부모만 방해하지 않는다면, 모든 아이는 입시에 적합합니다.

【Türkçe versiyon】

(Sınav Başarısı: “Yardım Etmek” Neden Çocukları Başarısızlığa Sürükler?)

Giriş: “Uygun Olmayan” Çocuk Efsanesi Ortaokul giriş sınavlarının rekabetçi dünyasında, “bazı çocukların sınavlara uygun olmadığı” söylenir. Ancak bu bir yalandır. Aslında sınavlara “uygun olmayan çocuk” yoktur. Sınavlarda başarısız olan veya kopya çeken çocukların bu davranışlarının suçlusu genleri değil, ebeveynlerin aşırı müdahalesidir.

1. Başarısızlığın Özellikleri Sonradan Kazanılır “Özerklik eksikliği”, “suçu başkasına atma” ve “başarısızlık korkusu” gibi özellikler doğuştan gelmez. Bunlar, çocuğun aşırı müdahaleci ebeveynlere karşı geliştirdiği hayatta kalma stratejileridir.

2. Ebeveyn Yönetici Oldukça, Çocuk “Misafir” Olur 1⃣ Turist Sendromu: Ebeveyn her şeyi bir seyahat acentesi gibi planlarsa, çocuk sadece bir yolcu olur. İşler ters gittiğinde rehberi (ebeveyni) veya tur şirketini (dershaneyi) suçlar. Bu, “başkalarını suçlama” alışkanlığının kökenidir.

2⃣ Sorumluluk Bilincinin Kaybı: “Müşteri” zihniyetine sahip bir çocuk, giriş sınavlarının zorlu rekabetinde hayatta kalamaz. Ebeveynler engelleri kaldırdıkça, çocuk düşme ve kalkma deneyiminden mahrum kalır.

3. “Başarının %90’ı Ebeveyndir” Yalanı Başarı için gereken şey sıkı yönetim değil, “bilinçli ihmal”dir. 1⃣ Başarısızlığa İzin Verin: Çocuğun dersi asmasına ve notlarının düşmesine izin verin.

2⃣ Acı Yoluyla Farkındalık: Çocuk ancak “Bunu kendim yapmazsam başım dertte” diye hissettiğinde direksiyonun başına geçer.

Sonuç: Ebeveynin Görevi İzleme Cesaretidir Ebeveynin en zor görevi yönetmek değil, geri çekilip izleme cesaretini göstermektir. Ebeveyn engel olmadığı sürece, her çocuk sınavlara uygundur.

【Deutsche Zusammenfassung】

(Prüfungserfolg: Warum “Helfen” Kindern schadet)

Einleitung: Der Mythos vom “ungeeigneten” Kind In der Welt der Aufnahmeprüfungen hält sich hartnäckig das Gerücht, manche Kinder seien einfach nicht dafür gemacht. Doch das ist falsch. Ein “ungeeignetes Kind” gibt es nicht. Wenn Kinder lustlos sind oder schummeln, liegt das nicht an ihren Genen, sondern an der übermäßigen Einmischung der Eltern.

1. Merkmale des Scheiterns sind hausgemacht Eigenschaften wie “fehlende Selbstständigkeit”, “Schuldzuweisung an andere” oder “Angst vor dem Scheitern” sind keine angeborenen Defizite. Sie sind Überlebensstrategien, die Kinder entwickeln, um mit überfürsorglichen Eltern umzugehen.

2. Wenn Eltern Manager spielen, werden Kinder zu Gästen 1⃣ Das Touristen-Syndrom: Wenn Eltern den Zeitplan wie ein Reisebüro organisieren, wird das Kind zum passiven Fahrgast. Läuft etwas schief, beschwert es sich beim Reiseleiter (Eltern) oder beim Veranstalter (Nachhilfeinstitut).

2⃣ Verlust der Eigenverantwortung: Ein Kind mit einer “Kundenmentalität” wird im harten Wettbewerb nicht bestehen. Wer alle Hindernisse aus dem Weg räumt, nimmt dem Kind die Chance, das Wiederaufstehen zu lernen.

3. Die Lüge von den “90% Elternanteil” Erfolg erfordert kein Mikromanagement, sondern “wohlwollende Vernachlässigung”. 1⃣ Lassen Sie sie scheitern: Lassen Sie zu, dass das Kind faulenzt und die Noten sinken.

2⃣ Erwachen durch Schmerz: Erst wenn das Kind spürt: “Wenn ich das nicht selbst mache, habe ich ein Problem”, wird es das Steuer übernehmen.

Fazit: Mut zum Loslassen Die Aufgabe der Eltern ist es nicht zu managen, sondern den Mut zu haben, nicht einzugreifen. Jedes Kind ist für Prüfungen geeignet, solange die Eltern nicht im Weg stehen.

【Versión en español】

(La cruel verdad: El niño “no apto” es creado por los padres)

Introducción: El mito del niño no apto En el competitivo mundo de los exámenes de ingreso, existe la leyenda de que “algunos niños no sirven para estudiar”. Pero seamos claros: no existe un niño que no sea apto. La causa de la apatía o las trampas no es la genética, sino la “sobreintervención tóxica” de los padres.

1. Los rasgos del fracaso son fabricados La falta de autonomía, culpar a otros y el miedo al fracaso no son innatos. Son “estrategias de supervivencia” que el niño desarrolla para adaptarse a unos padres controladores.

2. Cuanto más “Gerente” es el padre, más “Huésped” es el hijo 1⃣ El síndrome del turista: Si los padres organizan todo como una agencia de viajes, el niño se convierte en un simple pasajero. Si el autobús se retrasa, se queja al guía (los padres). Nunca asume la responsabilidad.

2⃣ Pérdida de propiedad: Un niño con mentalidad de “cliente” no sobrevivirá a la feroz competencia de los exámenes. Al eliminar todos los obstáculos, se le roba la experiencia de caer y levantarse.

3. La mentira del “90% depende de los padres” Lo que se necesita no es gestión, sino “negligencia benigna”. 1⃣ Permita el fracaso: Deje que holgazanee y vea cómo bajan sus notas.

2⃣ Conciencia a través del dolor: Solo cuando sienta el dolor real de “si no lo hago yo, estoy en problemas”, tomará el volante de su propia vida.

Conclusión: El trabajo de los padres es tener el valor de observar La tarea de los padres es dejar de ser un obstáculo llamado “ayuda”. Todos los niños son aptos para los exámenes, siempre que los padres no se interpongan en su camino.

【Nederlandse versie】

(Examensucces: Waarom “helpen” ervoor zorgt dat kinderen falen)

Inleiding: De mythe van het “ongeschikte” kind In de wereld van toelatingsexamens voor de middelbare school wordt vaak gefluisterd dat sommige kinderen er gewoon niet geschikt voor zijn. Maar laten we duidelijk zijn: er bestaat niet zoiets als een ongeschikt kind. De schuldige voor ongemotiveerd gedrag is niet het DNA van het kind, maar de overmatige bemoeienis van de ouders.

1. Kenmerken van falen zijn aangeleerd Eigenschappen zoals een gebrek aan autonomie, de schuld aan anderen geven en faalangst zijn niet aangeboren. Het zijn overlevingsstrategieën die kinderen ontwikkelen om om te gaan met controlerende ouders.

2. Hoe meer de ouder een manager is, hoe meer het kind een gast wordt 1⃣ Het toeristensyndroom: Als ouders alles regelen als een reisbureau, wordt het kind een passieve passagier. Als de bus te laat is, klagen ze bij de gids (de ouder) of de reisorganisatie (de bijlesschool).

2⃣ Verlies van eigenaarschap: Een kind met een “klantenmentaliteit” zal de harde concurrentie niet overleven. Door alle obstakels weg te nemen, ontneem je het kind de kans om te leren vallen en opstaan.

3. De leugen dat “90% van de ouders afhangt” Succes vereist geen micromanagement, maar “welwillende verwaarlozing”. 1⃣ Laat ze falen: Laat ze luieren en ervaren dat hun cijfers dalen.

2⃣ Bewustwording door pijn: Pas als een kind voelt: “Als ik dit niet zelf doe, heb ik een probleem”, zal het zelf het stuur overnemen.

Conclusie: De taak van de ouder is de moed hebben om toe te kijken De taak van de ouder is niet om te managen, maar om te stoppen met “helpen” op een manier die hindert. Ieder kind is geschikt voor examens, zolang ouders maar niet in de weg staan.

【Suomenkielinen yhteenveto】

(Koemenestys: Miksi “auttaminen” epäonnistuu lapsilla)

Johdanto: Myytti “sopimattomasta” lapsesta Kilpailuhenkisessä pääsykoemaailmassa kuiskitaan, että jotkut lapset eivät vain sovi opiskeluun. Mutta tehdään yksi asia selväksi: sopimatonta lasta ei ole olemassa. Lapsen haluttomuus tai lunttaaminen ei johdu geeneistä, vaan vanhempien liiallisesta puuttumisesta.

1. Epäonnistumisen piirteet ovat itse aiheutettuja Ominaisuudet, kuten “itseohjautuvuuden puute”, “muiden syyttely” ja “epäonnistumisen pelko”, eivät ole synnynnäisiä. Ne ovat selviytymisstrategioita, joita lapsi kehittää sopeutuakseen kontrolloiviin vanhempiin.

2. Kun vanhempi on manageri, lapsesta tulee vieras 1⃣ Turistisyndrooma: Jos vanhempi järjestää kaiken kuin matkatoimisto, lapsesta tulee passiivinen matkustaja. Jos bussi on myöhässä, hän valittaa oppaalle (vanhemmalle). Hän ei koskaan tartu rattiin itse.

2⃣ Omistajuuden menetys: Lapsi, jolla on “asiakasasenne”, ei selviä kovasta kilpailusta. Kun kaikki esteet poistetaan, lapselta viedään mahdollisuus oppia kaatumaan ja nousemaan ylös.

3. Valhe “90 % riippuu vanhemmista” Menestys ei vaadi mikromanageerausta, vaan “hyväntahtoista laiminlyöntiä”. 1⃣ Salli epäonnistuminen: Anna lapsen laiskotella ja kokea arvosanojen lasku.

2⃣ Herääminen kivun kautta: Vasta kun lapsi tuntee: “Jos en tee tätä itse, olen pulassa”, hän ottaa ohjat omiin käsiinsä.

Yhteenveto: Vanhemman tehtävä on rohkeus katsoa sivusta Vanhemman tehtävä ei ole hallita, vaan lopettaa “auttaminen”, joka on todellisuudessa estämistä. Jokainen lapsi sopii kokeisiin, kunhan vanhemmat eivät ole tiellä.

【Svensk version】

(Examensframgång: Varför “hjälp” stjälper barn)

Inledning: Myten om det “olämpliga” barnet I den konkurrensutsatta världen av antagningsprov viskas det om att vissa barn helt enkelt inte passar för studier. Men låt oss vara tydliga: det finns inget olämpligt barn. Orsaken till ett barns apati eller fusk är inte gener, utan föräldrarnas överdrivna inblandning.

1. Misslyckandets drag är skapade Egenskaper som “brist på autonomi”, “att skylla på andra” och “rädsla för att misslyckas” är inte medfödda. De är överlevnadsstrategier som barnet utvecklar för att hantera kontrollerande föräldrar.

2. Ju mer föräldern är manager, desto mer blir barnet gäst 1⃣ Turistsyndromet: Om föräldern planerar allt som en resebyrå blir barnet en passiv passagerare. Om bussen är sen klagar de på guiden (föräldern). De tar aldrig eget ansvar.

2⃣ Förlust av ägarskap: Ett barn med “kundmentalitet” kommer inte att överleva den hårda konkurrensen. Genom att ta bort alla hinder berövar du barnet erfarenheten av att falla och resa sig igen.

3. Lögnen om att “90 % hänger på föräldrarna” Framgång kräver inte detaljstyrning, utan “välvillig försummelse”. 1⃣ Tillåt misslyckande: Låt barnet slappa och se betygen sjunka.

2⃣ Insikt genom smärta: Först när barnet känner: “Om jag inte gör det här själv ligger jag illa till”, kommer hen att ta över ratten.

Slutsats: Förälderns jobb är att våga titta på Förälderns uppgift är inte att styra, utan att ha modet att inte ingripa. Alla barn passar för prov, så länge föräldrarna inte står i vägen.

【हिंदी सारांश】

(परीक्षा में सफलता: क्यों “मदद” बच्चों को विफल करती है)

परिचय: “अनुपयुक्त” बच्चे का मिथक प्रवेश परीक्षाओं की प्रतिस्पर्धी दुनिया में, यह कहा जाता है कि कुछ बच्चे बस इसके लिए नहीं बने हैं। लेकिन स्पष्ट रहें: कोई भी बच्चा “अनुपयुक्त” नहीं होता। बच्चे की सुस्ती या नकल करने की आदत का कारण जीन नहीं, बल्कि माता-पिता का अत्यधिक हस्तक्षेप है।

1. विफलता के लक्षण बनाए जाते हैं “स्वायत्तता की कमी”, “दूसरों को दोष देना” और “विफलता का डर” जैसे लक्षण जन्मजात नहीं होते। ये जीवित रहने की रणनीतियाँ हैं जो बच्चा नियंत्रित करने वाले माता-पिता के अनुकूल होने के लिए विकसित करता है।

2. माता-पिता जितने बड़े प्रबंधक होंगे, बच्चा उतना ही बड़ा “अतिथि” होगा 1⃣ पर्यटक सिंड्रोम: यदि माता-पिता ट्रैवल एजेंट की तरह सब कुछ व्यवस्थित करते हैं, तो बच्चा केवल एक यात्री बन जाता है। यदि बस देर से आती है, तो वे गाइड (माता-पिता) से शिकायत करते हैं। वे कभी भी जिम्मेदारी नहीं लेते।

2⃣ स्वामित्व की हानि: “ग्राहक” मानसिकता वाला बच्चा कड़ी प्रतिस्पर्धा में जीवित नहीं रह पाएगा। सभी बाधाओं को हटाकर, आप बच्चे से गिरने और फिर से उठने का अनुभव छीन लेते हैं।

3. “90% माता-पिता पर निर्भर है” वाला झूठ सफलता के लिए सूक्ष्म प्रबंधन की नहीं, बल्कि “जानबूझकर की गई उपेक्षा” की आवश्यकता है। 1⃣ उन्हें विफल होने दें: उन्हें आलस करने दें और ग्रेड गिरने का दर्द महसूस करने दें।

2⃣ दर्द के माध्यम से जागरूकता: केवल तभी जब बच्चा महसूस करता है: “अगर मैं इसे खुद नहीं करता, तो मैं मुसीबत में हूँ,” वह अपने जीवन की बागडोर संभालेगा।

निष्कर्ष: माता-पिता का काम देखने का साहस है माता-पिता का काम प्रबंधन करना नहीं है, बल्कि “मदद” करना बंद करना है जो वास्तव में बाधा है। जब तक माता-पिता रास्ते में नहीं आते, हर बच्चा परीक्षा के लिए उपयुक्त है।

【தமிழ் பதிப்பு】

(தேர்வு வெற்றி: “உதவி” ஏன் குழந்தைகளை தோல்வியடையச் செய்கிறது)

அறிமுகம்: “தகுதியற்ற” குழந்தை என்ற கட்டுக்கதை நுழைவுத் தேர்வுகளின் போட்டி உலகில், சில குழந்தைகள் படிப்புக்கு ஏற்றவர்கள் அல்ல என்று கூறப்படுகிறது. ஆனால் தெளிவாக இருங்கள்: தகுதியற்ற குழந்தை என்று எதுவும் இல்லை. குழந்தையின் சோர்வு அல்லது ஏமாற்று வேலைக்கு காரணம் மரபணுக்கள் அல்ல, பெற்றோரின் அதிகப்படியான குறுக்கீடுதான்.

1. தோல்வியின் பண்புகள் உருவாக்கப்படுகின்றன “சுயமாக செயல்படாமை”, “பிறர் மீது பழிபோಡುதல்” மற்றும் “தோல்வி பயம்” ஆகியவை பிறவிப் பண்புகள் அல்ல. இவை கட்டுப்பாடான பெற்றோரை சமாளிக்க குழந்தை வளர்த்துக்கொள்ளும் உத்திகள்.

2. பெற்றோர் மேலாளராக இருந்தால், குழந்தை “விருந்தினராக” மாறும் 1⃣ சுற்றுலாப் பயணி மனநிலை: பெற்றோர் ஒரு பயண முகவர் போல அனைத்தையும் திட்டமிட்டால், குழந்தை வெறும் பயணியாகவே இருக்கும். பேருந்து தாமதமானால், அவர்கள் வழிகாட்டியிடம் (பெற்றோர்) புகார் செய்வார்கள். பொறுப்பை ஏற்கமாட்டார்கள்.

2⃣ உரிமை இழப்பு: “வாடிக்கையாளர்” மனநிலை கொண்ட குழந்தையால் கடுமையான போட்டியை சமாளிக்க முடியாது. தடைகளை நீக்குவதன் மூலம், விழுந்து எழும் அனுபவத்தை குழந்தையிடம் இருந்து பறிக்கிறீர்கள்.

3. “90% பெற்றோரைச் சார்ந்தது” என்ற பொய் வெற்றிக்குத் தேவை கண்காணிப்பு அல்ல, “திட்டமிட்ட புறக்கணிப்பு”. 1⃣ தோல்வியை அனுமதியுங்கள்: அவர்கள் சோம்பேறியாக இருந்து மதிப்பெண்கள் குறைவதை உணரட்டும்.

2⃣ வலியின் மூலம் விழிப்புணர்வு: “இதை நானே செய்யாவிட்டால் ஆபத்து” என்று குழந்தை உணரும்போதுதான், அவர்கள் தங்கள் வாழ்க்கையை கையில் எடுப்பார்கள்.

முடிவுரை: வேடிக்கை பார்க்கும் தைரியம் பெற்றோரின் வேலை நிர்வகிப்பது அல்ல, குறுக்கீடாக இருக்கும் “உதவியை” நிறுத்துவதே. பெற்றோர் தடையாக இல்லாத வரை, ஒவ்வொரு குழந்தையும் தேர்வுக்குத் தகுதியானவர்களே.

【Toleo la Kiswahili】

(Ufaulu wa Mtihani: Kwa Nini “Kusaidia” Kunawafelisha Watoto)

Utangulizi: Hadithi ya Mtoto “Asiyefaa” Katika ulimwengu wa ushindani wa mitihani, inasemekana kuwa watoto wengine hawafai kwa masomo. Lakini tuseme wazi: hakuna mtoto asiyefaa. Sababu ya mtoto kuwa mvivu au kudanganya sio vinasaba, bali ni kuingiliwa kupita kiasi na wazazi.

1. Tabia za Kufeli Zinatengenezwa Tabia kama “kutojitegemea”, “kulaumu wengine”, na “hofu ya kushindwa” si za kuzaliwa nazo. Hizi ni mbinu za kuishi ambazo mtoto huunda ili kukabiliana na wazazi wanaotaka kudhibiti kila kitu.

2. Mzazi Akiwa Meneja, Mtoto Anakuwa “Mgeni” 1⃣ Ugonjwa wa Mtalii: Ikiwa mzazi atapanga kila kitu kama wakala wa usafiri, mtoto anakuwa abiria tu. Ikiwa basi limechelewa, wanamlalamikia kiongozi (mzazi). Hawaendeshi gari wenyewe.

2⃣ Kupoteza Umiliki: Mtoto mwenye mtazamo wa “mteja” hataweza kuhimili ushindani mkali. Kwa kuondoa vikwazo vyote, unamnyima mtoto uzoefu wa kuanguka na kuinuka tena.

3. Uongo wa “90% Inategemea Wazazi” Mafanikio hayahitaji usimamizi wa karibu, bali “kupuuza kwa makusudi”. 1⃣ Waruhusu Washindwe: Waache wazembee na waone alama zao zikishuka.

2⃣ Ufahamu kupitia Maumivu: Ni pale tu mtoto anapohisi: “Nisipofanya hivi mwenyewe, niko matatani,” ndipo atachukua hatamu.

Hitimisho: Kazi ya Mzazi ni Ujasiri wa Kutazama Kazi ya mzazi si kusimamia, bali kuacha “kusaidia” ambako kwa kweli ni kikwazo. Kila mtoto anafaa kwa mitihani, mradi tu wazazi wasiwe kikwazo.

コメントを残す